torsdag 21 juni 2012

Är du verkligen här NU?


Jag tänker mig att man skulle kunna jämföra livet med en lång väg. I början av den, när vi är barn, är de flesta av oss hängivet fascinerade, studerar noggrant varje "steg" vi tar, uppslukas av omgivningen och fyller "vägen" med glädje och entusiasm. Men ju längre vi kommer, dvs ju äldre vi blir, desto mer tar vi vägen som en självklarhet och börjar bli mer och mer upptagna med att tänka på hur den såg ut förut och hur den månne ser ut längre fram. Många tycker vägen börjar bli tråkig och blir besvikna eftersom de inte kommer fram till det ställe som ser ut som de hade tänkt sig. Andra är upptagna med att se tillbaka i backspegeln för att antingen tycka att vägen bakom var mycket bättre, eller att den var skrämmande och säkert kommer fortsätta vara det. Somliga är sysselsatta med att studera hur andra går på sin väg, för att antingen kritisera dem eller gå likadant. Många frågar sig när de börjar närma sig slutet på vägen; -Var det inte mer än så här? Gick jag fel väg?


De allra flesta människor har inte tänkt på/ förstått att vi är med och skapar vägen medan vi går den! För varje steg vi tar är vi med och skapar den med våra tankar och intentioner, och varje steg är ett NU! Liksom pärlor på ett halsband radar NUET upp sig, men du KAN bara ta EN pärla i taget!!

 För att bli vän med livet tror jag att vi måste lära oss att leva i det innevarande ögonblicket. Men vad innebär det då? Jo, att vara med kropp och själ på samma ställe. Att vara engagerad i just det man gör för tillfället. Insikt i att det är VI som fyller vårt liv med lycka och mening och inte tvärt om, och vi kan bara göra det i nuet, inte då och inte sen, bara NU.

Jag tror att vi måste träna oss i att leva i nuet, och göra det som enligt zenbuddismen är "lyckans hemlighet": att vara närvarande i det vi gör. När man diskar så diskar man, när man äter så äter man, när man läser så läser man osv. Det kanske inte går att jaga lyckan, den finns nog inte runt hörnet, utan är ett inre tillstånd i nuet. Lätt? Nej, men det GÅR bättre och bättre med träning!


Egentligen är det en ganska skön känsla när man blir medveten om att man kan sluta att skuldbelägga sig själv med alla löften och förmaningar som man så vanligtvis gör, och som man sällan kan hålla;
-"Jag ska aldrig mer...., Sedan ska jag alltid......," osv. Det räcker att bestämma sig NU. -Nu ska jag vara positiv. -NU ska jag inte oroa mig. -NU ska jag motionera. -NU kan jag känna frid, visa kärlek, uppskattning osv. Om man kan lära sig att hantera sitt NU på ett positivt sätt, behöver man aldrig oroa sig för "sedan", för sedan är bara ett NU som inte har kommit än och det kommer aldrig en tid som inte är ett NU! ( Om man överhuvud taget ska skjuta upp något till sedan, så kan det i så fall vara ångest, oro och negativa tankar; -"Sedan ska jag oroa mig, men inte nu".....DET tankesättet har RÄDDAT mig många gånger från att "bryta ihop" totalt... och ibland fått andra att tro att jag är "omänskligt lugn"... MEN egentligen "lurar jag mig själv" bara att skjuta lite på oron - OCH det fungerar förvånansvärt mycket bättre än att bli totalt handlingsförlamad...)
Men ska man inte planera för framtiden då? Jo då! Man kan visst sätta upp mål och programmera sig själv med positiva visioner
men när man planerar så planerar man. Jag tror att man ska akta sig "bli fast" i drömmen att framtiden ska erbjuda idealiserade eller förutbestämda upplevelser, utan ta varje NU när det kommer. Det är ju bara i nuet som vi kan känna och uppleva om man ska vara helt realistisk....
Många människor tycker att det här med att leva i nuet är en god tanke, men att det i praktiken är en utopi och omöjlighet (ibland tänker jag också det hihi...)  För dem är detta sant eftersom man ser det man tror. Men om du tänker efter; Har någon någonsin levt i en tid som inte varit ett NU? Nuet är nyckeln till friheten!



"Sänk blicken. Lev där du står.....Det är vägen som är mödan värd. Inte målet." Ingalill Enbom

"Få människor lever idag - de flesta gör förberedelser för att leva i morgon."Jonathan Swift

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar