Hur ska man lära sig att leva?

Från barn och fulla får man höra sanningen sägs det. I mitt arbete som lärare erfar jag ofta denna sanning. Inte att barnen är fulla, men att de säger sanningar. Ibland sanningar man kanske inte vill höra, men som oftast innehåller de största lärdomarna. För många år sedan träffade jag en liten skoltrött kille när jag vikarierade i en klass. Vid ett tillfälle när jag försökte förklara en komplicerad uppgift för honom, tittade han på mig med stora ögon och sade:

 - Du verkar kunna förklara bra. Men kan du förklara hur man egentligen lär sig att leva?

De där orden satte igång mina tankar -När ska man lära sig att leva?  Vilken oerhört klok och förnuftig fråga! Är det inte det som vi alla gå och funderar på egentligen, HUR ska man leva?

Visst måste vi ha kunskaper om multiplikation, rättstavning, världens huvudstäder osv och visst är det vår skyldighet som lärare att undervisa om detta, men ibland kanske man måste våga stanna upp och "genomskåda" det man håller på med. Men om man, som barn eller vuxen, upplever att man står ensam, otrygg, vilsen och undrande över meningen med detta ”tillstånd” vi kallar livet, kan nog de flesta faktakunskaper ha svårt att få fäste, vara av underordnad betydelse och vara till föga hjälp. Jag hade inte något snabbt och enkelt svar på pojkens fråga, och vem har det inför de stora livsfrågorna? Jag är, och har alltid varit, mycket intresserad av existentiella frågor. Men ju djupare man söker desto mer inser man hur lite man vet. Troligtvis är det så att var och en måste hitta sina egna svar, och gå sin egen väg i sökandet. I dag är det många, framför allt i vår del av världen, som "söker", och det är oerhört lätt att gå vilse i det enorma utbudet av "sanningar" och "rätta svar" som finns. Ekonomisk och social status, och blind tilltro till vetenskapen och andra auktoriteter såsom politiska och religiösa ideologier, är några av vår kulturs rättesnören för att bli bekräftad som en "lyckad" människa. Men trots att det materiella välståndet ökat och vetenskapen haft stora framgångar så verkar det som om den "själsliga ångesten" hos många växt i samma takt! Detta märks inte minst bland våra barn och ungdomar. Moder Teresa fick vid något tillfälle frågan om vad hon ansåg vara de största problemen i världen idag, och då svarade hon att världen lider av andlig svält!  Det är en känsla av inre tomhet, avskildhet från sig själv och andra, och svårighet att kunna ta emot och ge kärlek. Åke Högberg skriver följande i antologin "Modet att leva":

"Jag tror att en viktig anledning till vår oro är att vi djupt i vårt inre förstår vad som håller på att hända med världen och oss själva, men att vi inte vet vad vi ska göra åt det......... rädslan för vad som håller på att ske skapar en ytlighet och en tomhet." 

Kan det vara så att vi, i vår jakt på status, yttre belöningar och i vår iver att "passa in", förbisett vår själsliga/andliga sida och dess förmåga att utveckla känsla för verklig frihet och sann makt, det vill säga att känna frid, meningsfullhet, livsglädje, eller kraften att hantera sitt eget öde och vara hela och levande människor! Kan det vara så att varje människa i sitt inre bär på nyckeln till sanningen om sig själv och sitt eget liv, och att vi omedvetet eller intuitivt känner när vi är på fel spår, vilket får oss att må dåligt? Kaj Pollack berättade i ett föredrag Sagan om sanningen. Den handlar om gudarnas häftiga diskussioner om var de ska göra av Sanningen som de skapat. Otaliga förslag dök upp: - Längst ner i havet! - Bakom månen! - På toppen av det högsta berget! Tillslut sa den äldste och klokaste guden:
- Vi stoppar sanningen i hjärtat. Då får människorna gå och leta efter den hela tiden, men den finns där inne .....

Varför ska man då "leta efter sanningen"? Räcker det inte att lära sig spela alla roller i livet så skickligt som möjligt? Att passa in i alla sammanhang, lära sig att se glad och lycklig ut, lära sig att styra och dominera sin omgivning eller att bli ett offer för den! Jag tror inte det. Jag tror att vi lär oss alla dessa roller för att få respekt, kärlek och uppskattning, bli godkända helt enkelt.

" Du vet bäst sanningen om dig själv! Du är din egen inre vägledare. Det är därför det är så viktigt att lyssna inåt och lära känna sig själv........ Att vara lycklig innebär att vara sig själv helt och fullt, att ge utrymme för det sanna och äkta istället för att `se ut som om´ . Lyckan ligger i den inställning du har till livet. Det viktiga är inte hur du har det, utan hur du tar det!"